våglängder

Våglängd, λ, är avståndet mellan två på varandra följande vågtoppar (eller vågdalar) i en våg. Den är en grundläggande egenskap hos alla vågor och påverkar hur vågor interagerar med materia samt hur vi uppfattar dem. För elektromagnetiska vågor i vakuum är sambandet mellan våglängd och frekvens λ = c / f, där c är ljusets hastighet i vakuum (ungefär 299 792 458 m/s). För ljudvågor är λ = v / f, där v är ljudets hastighet i mediet.

Enheten för våglängd är meter, men inom många tillämpningar används nanometer eller mikrometer för elektromagnetiska vågor. Våglängden bestäms av vågens hastighet och frekvens; därför kan samma frekvens ha olika våglängder i olika medier eftersom hastigheten varierar. Vid gränsen mellan medier förändras ofta hastigheten och därmed λ, medan frekvensen vanligtvis förblir konstant i kontinuerliga vågor.

Den elektromagnetiska världen spänner över ett brett spektrum av våglängder. Radiovågor och mikrovågor har långa våglängder, medan infrred, synligt ljus, ultraviolett, röntgen och gammastrålning har successivt kortare våglängder. Inom synligt ljus går våglängderna ungefär från 380 till 750 nanometer, där längre våglängder uppfattas som rött och kortare som violett.

Inom akustik används våglängder för ljudvågor. Ljudets upplevda tonhöjd är kopplat till frekvensen, och våglängden påverkas av hastigheten i det medium där ljudet färdas. Våglängder är centrala för fenomen som interferens, diffraktion och spektralanalys och används i teknologier som spektroskopi, fiberoptik, antenner och radiokommunikation.