lagringsprestanda

Lag ringsprestanda beskriver hur snabbt och konsekvent ett lagringssystem kan leverera data under olika arbetsbelastningar. Viktiga mått är IOPS (input/output operations per second), genomströmning i megabyte per sekund och latency (fördröjning). Latency rapporteras ofta som medelvärde samt percentiler som p95 och p99, vilket fångar utliggare.

Olika arbetsbelastningar påverkar måtten olika. Sekventiell läsning eller skrivning ger hög genomströmning men kan ha lägre IOPS, medan slumpmässig I/O, särskilt med små block, ger högre IOPS men högre latency. Cache och lagringshierarkier kan göra att verklig prestanda ser bättre ut än under långvarig belastning; snabblagring (RAM/SSD-cache) kan dölja latens men effekten minskar när cachen fylls. Modellering av prestanda bör inkludera både read/write-mix och arbetssätt.

Faktorer som påverkar prestanda inkluderar hårdvara (hdd vs ssd eller nvme), anslutning (SATA, SAS, PCIe), lagringsarkitektur (RAID-nivåer), caching och write-back/write-through, övervakning och firmware, lagringsnätverk (DAS, NAS, SAN) samt mjukvarustacken inklusive filsystem, virtualisering och delning.

Mätning och benchmarking används för att bedöma prestanda genom verktyg som fio, iostat, vmstat eller perfmon. Sätt upp jobb som speglar verkliga arbetsbelastningar: 4K slumpmässig läs/skrivning, sekventiell 128K eller 1M, blandat läs/skriv, olika samtidiga trådar. Rapportera genomsnittlig latency och p95/p99 samt IOPS och genomströmning. Syntetiska tester ger vägledning men verklig prestanda kan skilja sig beroende på datafördelning, cache och samtidighet.

Användningsområden och dimensionering kräver att lagringsprestanda definieras i IOPS och latensmål, följt av rätt val av enheter, RAID-nivåer och eventuell caching eller tiered storage. Genom att matcha arbetsbelastningar och konfigurationsparametrar uppnås förväntad prestanda och stabilitet.