Syntetiska

Syntetiska är ett svenskt adjektiv som beskriver något som tillverkats av människor genom kemisk syntes eller artificiell bearbetning. Begreppet används för ämnen, material och produkter som inte förekommer naturligt i ren form, eller som produceras för att efterlikna eller förbättra naturens egenskaper. Syntetiska produkter skiljer sig därmed från naturligt framställda varianter och från biologiskt producerade material. Användningen är bred och återfinns inom kemi, textil, medicin och materialvetenskap.

I kemi och materialvetenskap omfattar syntetiska ämnen polymerer som nylon, polyester och polyuretan, syntetiska färgämnen och syntetiska fibrer som används i textilindustrin. Inom medicin används syntetiska molekyler och derivat för massproduktion och standardisering, medan syntetiska dofter och smakämnen används i livsmedel och kosmetika. Genom syntetiska processer kan egenskaper som hållbarhet, värmebeständighet och kemiskt motstånd utvecklas samtidigt som utbudet av produkter ökar.

Historiskt har syntetiska lösningar varit centrala för industriell förändring. Den första stora förändringen inom färgämnen kom på 1800-talet med syntetiska färgämnen, följt av plastens framväxt med Bakelite i början av 1900-talet och nylon på 1930-talet. Dessa genombrott omformade textil-, plast- och läkemedelsindustrin och lade grunden för dagens massproduktion av syntetiska produkter.

Miljö- och hållbarhetsaspekter står centralt i samtalet om syntetiska produkter. Produktion kräver energi och råvaror, och många syntetiska polymerer är svåra att brytas ned, vilket bidrar till avfall och mikroplast. Därför pågår forskning om återvinningsbara, biobaserade eller mer nedbrytbara syntetiska material samt förbättrade processer för avfallshantering och livscykelanalyser.