1800talet

1800-talet omfattar åren 1800 till 1899 och var en tid av efterdyningar efter Napoleonskrigen, framväxten av liberalism och nationalism samt snabb industrialisering och urbanisering. Den politiska utvecklingen skedde ofta i skärningen mellan gamla privilegier och nya krav på medborgarinflytande och rättsstatens principer.

I Sverige inleddes perioden av 1809 års regeringsform som införde konstitutionell monarki och stärker riksdagens befogenheter. År 1814 ingick Sverige en personalunion med Norge, en union som varade fram till 1905. År 1866 genomfördes en omfattande reform av riksdagen som ersatte ståndsriksdagen med ett tvåkammarsystem och öppnade parlamentet för bredare lager av medborgare. Under 1800-talet upplevde Sverige en snabb industrialisering: textil, järn- och verkstadsindustri växte fram, och nya infrastrukturprojekt som järnvägar underlättade handel och produktion. Jordbruket moderniserades och städernas befolkning växte kraftigt, vilket bidrog till urbanisering och social förändring. År 1809 separerades Finland från Sverige och blev ett autonomt storhertigdöme under Ryssland, en viktig geopolitiskt förändring i regionen.

Ekonomiskt och socialt diversifierades samhället, med ökande export av järnmalm och andra råvaror samt växande samband med internationell handel. Befolkningen ökade och emigration, särskilt till Nordamerika, blev allt vanligare mot slutet av seklet. 1800-talet lade därmed grunden för Sveriges moderna ekonomi och samhällsstruktur.