fördröjning

Fördröjning är tiden som förflyter mellan en orsak och dess verkan i ett system. Den kan vara känd och konstant eller varierande och osäker. I vardagssammanhang uppkommer förseningar som väntetider innan ett svar ges eller innan en process startas.

Inom teknik och naturvetenskap används begreppet i olika sammanhang. Inom kommunikation och datornätverk beskriver man ofta fyra huvudkomponenter av fördröjning: propagate­-delay (tiden för signalen att färdas från sändare till mottagare), transmissionsfördröjning (den tid det tar att överföra data över kanalens bandbredd), bearbetningsfördröjning (tiden som krävs för att processera data i mottagaren eller i nätverksutrustning) samt köfördröjning (tiden en enhet väntar i kö). Den totala fördröjningen kallas ofta latens.

Inom signalbehandling och kontrollteori uppträder tidsfördröjningar som fördröjningselement i ett system, vilket kan påverka stabiliteten och prestandan. I fysik och elektronik förekommer förseningar i ljud- och ljussignaler, i elektriska kretsar eller i fiberoptiska ledningar, där materialegenskaper och geometriska långa banor spelar en roll.

Mätning och hantering av fördröjning är central i systemdesign. I praktiken används olika metoder för att minska eller kompensera fördröjningar, till exempel anpassning i kommunikationsprotokoll som hanterar variationer i nätverket, eller införande av buffertar och reglertekniska åtgärder för att minimera påverkan på systemets respons. Fördröjning är ofta sammanlänkad med begreppet latens och kan vara deterministisk eller stokastisk beroende på sammanhanget.