benskørhet

Benskörhet, eller osteoporos, är en sjukdom där bentätheten minskar och benvävnadens mikroarkitektur försämras, vilket gör skelettet skörare och ökar risken för frakturer. Sjukdomen utvecklas ofta utan symtom och upptäcks först när en fraktur uppstår. Den drabbar framför allt äldre personer, särskilt kvinnor efter klimakteriet, men även män och yngre med riskfaktorer kan drabbas.

Orsaken kan vara primär osteoporos kopplad till åldrande och klimakteriet hos kvinnor, eller sekundär osteoporos till långvarig användning av kortikosteroider, endokrina sjukdomar, malabsorption eller näringsbrist. Riskfaktorer inkluderar låg kroppsvikt, rökning, högt alkoholintag, brist på kalcium och vitamin D, fysisk inaktivitet samt genetiska faktorer.

Diagnostik grundas främst på bentäthetsmätning med DEXA (dual energy X-ray absorptiometry). En T-score används för att definiera sjukdomsnivå: -2,5 eller lägre indikerar osteoporos; mellan -1 och -2,5 betecknas osteopeni. FRAX-verktyget beräknar 10-årig frakturrisk och hjälper till att bedöma behov av behandling.

Behandling innefattar livsstilsåtgärder samt läkemedel vid hög frakturrisk. Riktlinjerna inkluderar tillräckligt kalcium- och vitamin D-intag, regelbunden viktbärande träning och fallförebyggande åtgärder. Läkemedel används beroende på riskprofil: bisfosfonater (till exempel alendronat), denosumab, teriparatid och vid vissa fall romosozumab eller SERMs. Behandlingsvalet anpassas efter patientens frakturrisk och biverkningsprofil. Uppföljning med DEXA efter 1–2 år rekommenderas för att bedöma effekt.

Frakturer orsakar betydande sjuklighet och kan leda till längre sjukskrivning, försämrad livskvalitet och ökad dödlighet, särskilt efter höftfraktur. Tidig upptäckt och behandling minskar frakturrisken och bevarar funktion.