bentäthetsmätning

Bentäthetsmätning, eller benrepetitivitetens täthetsmätning, är en medicinsk undersökning som används för att bedöma mineralinnehållet i benen och därigenom ge information om osteoporosrisk och skelettstabilitet. Metoden används vanligtvis för att uppskatta benmassa i höft och ländrygg och kan också användas som uppföljning av behandlingar som syftar till att stärka skelettet.

Den vanligaste metoden är dual-energy X-ray absorptiometry, DEXA, som mäter benmineraldensitet i gram per kvadratcentimeter och uttrycker resultatet som T-score och Z-score. T-score jämför individens BMD med ett ung vuxet referensvärde; normal täthet är ofta ≥ -1, osteopeni mellan -1 och -2,5, och osteoporos ≤ -2,5. Z-score jämför med ålders- och könsgetiska referensvärden. Andra tekniker inkluderar kvantitativ datortomografi (QCT) och tonlektro-mått som används i mindre omfattning, medan ultraljud av calcaneus ibland används som screeningsmetod men är mindre diagnostisk.

Indikationer för bentäthetsmätning inkluderar bedömning av osteoporosrisk hos postmenopausala kvinnor och äldre män, uppföljning vid behandling av osteoporos, och utvärdering vid långvarig kortisonbehandling eller andra riskfaktorer som tidigare frakturer. Proceduren är rutinmässigt snabb och lågrisk, med låg stråldos; patienten ligger stilla och får exponering för två olika energinivåer.

Begränsningar inkluderar att artros, degenerativa förändringar och ökade ådrorskleros kan påverka resultatet, samt att mätningar kan variera mellan olika enheter och kliniker. Bentäthetsmätning är ett viktigt verktyg i förebyggande vård och behandlingsuppföljning av osteoporos.