antikropparna

Antikroppar, eller immunoglobuliner, är proteiner som utgör en väsentlig del av det humorala försvaret mot infektioner. De produceras främst av plasmaceller som utvecklas ur B-lymfocyter och känner igen specifika antigener på mikroorganismer, virus eller skadade celler. Bindningen kan neutralisera patogenen eller märka den för andra delar av immunsystemet att angripa den.

Strukturen består av två tunga och två lätta kedjor som bildar en Y-form. Den variabla regionen vid toppen av Y står för antigenbindningsspecificitet, medan den konstanta regionen avgör antikroppstyp och hur den kommunicerar med andra effektorfunktioner, till exempel genom Fc-receptorer eller aktivering av komplement. De vanligaste klasserna är IgG, IgA, IgM, IgE och IgD, vilka dominerar i olika vävnader och sammanhang: IgG är den dominerande serumantikroppen, IgA finns framför allt i slemhinnor, IgM fungerar som den tidiga responsen och IgE är kopplad till allergi och parasitsvar.

Mekanismerna för antikroppsmedierad försvar inkluderar neutralisation av virus och andra patogener, opso­nisering som underlättar fagocytos, agglutination av partiklar samt aktivering av komplementsystemet via den klassiska vägen. Antikroppar kan också koordinera antikroppsberoende cellförsvar (ADCC) genom att binda Fc-receptorer på celler som NK-celler.

Produktion och mångfald uppstår när B-celler aktiveras av antigen och hjälp av T-celler. De differentierar till plasmaceller som frisätter stora mängder antikroppar, och genetisk rekombination av V(D)J-segment skapar stor mångfald. Minnesceller möjliggör snabba sekundära svar vid återkommande infektioner.

Kliniskt är antikroppar viktiga inom diagnostik och terapi. Serologiska tester används för att påvisa antikroppar mot patogener och avgöra tidigare eller aktuell infektion. Autoantikroppar förekommer vid autoimmuna sjukdomar. Monoklonala antikroppar används som behandling vid cancer, autoimmuna sjukdomar och infektionssjukdomar, medan vissa patienter kan utveckla anti- eller antidrug-antikroppar som påverkar behandlingen.