aktörnätverk

Aktörnätverk, eller aktörnätverksteori (ANT), är en teoretisk och metodologisk ansats inom samhällsvetenskapen som undersöker hur social ordning skapas och upprätthålls genom nätverk av aktörer, både människor och icke-mänskliga saker. Begreppet utvecklades under 1980-talet inom studier av vetenskap och teknik av Bruno Latour, Michel Callon och John Law och har sedan dess använts inom en bred rad discipliner.

De centrala begreppen i ANT inkluderar aktörer eller actanter, där mänskliga och icke-mänskliga entiteter förstås som kapabla till agens. Nätverket uppstår genom översättningar där aktörer definierar problem, finner stöd och intressen, och där vissa aktörer blir ovillkorligen nödvändiga för nätverkets fortsatta existens. Andra nyckelbegrepp är interessement, enrollment och mobilisering, samt omvandlingen av nätverk till ett stabilt tillstånd där vissa aktörer blir en obligatorisk passagepunkt. Symmetri-principen säger att man ska analysera mänskliga och icke-mänskliga aktörer på lika villkor, medan inskrivningar och black boxing beskriver hur kunskap och teknologi görs till materiella inslag och hur komplexa ihopkopplingar ”låses” när nätverket stabiliseras.

Metodiskt används ANT ofta som etnografisk spårning av nätverk: forskaren följer aktörer och deras relationer i fältet för att kartlägga hur tekniska artefakter, människor och organisationer samverkar. Fallstudier inom vetenskap, industri, vård och offentlig förvaltning är vanliga exempel.

ANT har haft stor påverkan inom STS, organisationsteori och designforskning genom sitt fokus på hur teknik och social ordning konstitueras. Kritiker menar att synen kan upplevas som relativistisk eller teoretiskt diffus, och att den ibland underskattar bredare strukturella maktfaktorer eller konflikter i praktiken. I svenskt sammanhang används ofta termen aktörnätverk eller aktörnätverksteori, där perspektivet betonar relationer mellan människor och materialitet i vardagspraktiker och institutioner.