Vrickning

Vrickning är en akut skada på en led som uppstår när leden tvingas genom en onormal rörelse, vanligtvis vid plötslig vridning eller böjning. Tillståndet kan innebära översträckning eller rivning av ligamenten och i vissa fall en luxation, det vill säga delvis eller helt ur led. Den vanligaste typen är vrickning i fotleden, ofta vid fall eller snabba riktningsändringar. Andra vanliga områden är handleder, knä och axel.

Symtom kan vara plötslig smärta, svullnad, ömhet, nedsatt rörlighet och svårighet att belasta leden. Vid luxation uppträder ofta missformning och stark smärta, ibland med nedsatt känsel eller pulsförändringar i kärlförsörjningen till området.

Diagnos görs först genom en klinisk bedömning. Bilddiagnostik används för att utesluta fraktur eller luxation, vanligtvis röntgen; i mer komplexa fall kan MR eller CT övervägas.

Behandling inizieras ofta enligt RICE-principen: vila och avlastning, is, kompression och högläge. Smärtstillande läkemedel kan behövas. Måttlig till svår vrickning kan kräva immobilisering med bandage eller ortos. Vid luxation kan återplacering ske av vårdgivare. Rehabilitering med gradvisa övningar i styrka, rörlighet och balans är central för återgång till aktivitet.

Prognos varierar med svårighetsgrad. Milda vrickningar läker ofta inom dagar till veckor; svårare fall och luxationer kan ta längre tid och kräva längre återhämtning samt upprepad risk för återkommande vrickningar utan fortsatt träning. Förebyggande arbete fokuserar på uppvärmning, styrke- och balansövningar samt rätt skor och skydd i riskfyllda aktiviteter.