PNbehov

PN-behov, även kallat parenteralt näringsbehov, avser den kliniska bedömningen av behovet av nutrition som ges intravenöst när oral eller enteral näring inte kan tillföras i tillräcklig omfattning. Målet är att upprätthålla energibalans, proteinstatus och micronäring hos patienter med gastrointestinal dysfunktion eller andra kontraindikationer för enteral nutrition.

Indikationer inkluderar oförmåga att uppnå adekvata näringsintag via mun eller enteral väg under en längre period (vanligen minst 5–7 dagar) samt tillstånd som tarmobstruktion, korttarmssyndrom, hög tarmvätskesekretion, svår pankreatit, omfattande kirurgiska ingrepp eller allvarlig malnutrition där enteral nutrition inte är möjlig eller tillräcklig.

Bedömningen av PN-behov baseras på beräkning av energibehov och proteinbehov samt vätskebalans och elektrolyter. Generella riktlinjer för vuxna är cirka 25–30 kcal/kg/dag och 1,2–2,0 g protein/kg/dag, justerat efter inflammationsgrad och klinisk status. Vid risk för refeeding syndrome bör näringsintaget påbörjas försiktigt och övervakas.

Parenteral nutrition består av en blandning av aminosyror, kolhydrater, lipider och tillsatta elektrolyter, spårämnen och vitaminer. Doser och sammansättning anpassas dagligen utifrån laboratorieprover och patientens kliniska situation. Oftast administreras PN via central venös access; strikt aseptisk teknik reducerar infektioner. Möjliga komplikationer inkluderar hyperglykemi, hypertriglyceridemi, elektrolytrubbningar och leverpåverkan.

Grunden är att så snart enteral eller oral näring är möjlig igen ska PN minskas och fasas ut i ett stabilt övergångsskede. Långvarig PN kräver kontinuerlig uppföljning av näringsstatus, leverfunktion och risker för infektioner eller metabola störningar.