Kärlarteriosklerosproblem

Kärlarteriosklerosproblem, ofta kallat atheroscleros i blodkärl, är en kronisk sjukdom där lipidrika plack byggs upp i artärernas väggar. Placken gör kärlen förträngda och mindre elastiska, vilket sänker blodflödet och ökar risken för syrebrist i vävnader samt plötsliga blodproppar eller plackrupturer som kan leda till vävnadsskada i det organ som försörjs av det drabbade kärlet.

Riskfaktorerna är både livsstilsbaserade och medicinska: högt LDL-kolesterol, högt blodtryck, diabetes, rökning, övervikt, fysisk inaktivitet samt ålder och familjehistoria. Även njursjukdom, inflammatoriska tillstånd och vissa läkemedelsbiverkningar kan bidra. Förebyggande åtgärder är centrala och inkluderar ofta livsstilsförändringar och medicinsk behandling för att minska riskfaktorerna.

Symtomen varierar beroende på vilka kärl som drabbas. Hjärtkärlssjukdom kan ge angina pectoris eller hjärtinfarkt, halspulsådrorna kan avsätta TIA eller stroke, och perifera artärer kan orsaka intermittent claudication eller vila-smärta. Ofta är sjukdomsprocessen asymptomatisk under längre tid innan allvarlig händelse inträffar.

Diagnos baseras på klinisk bedömning, blodprover (lipider och blodsocker) och bilddiagnostik. Exempel är duplexultraljud av halskärl, ankel–arm-index för PAD samt CT- eller MR-angiografi; invasiv koronarangiografi används vid misstanke om hjärtproblem.

Behandling fokuserar på riskreduktion och återställande av blodflödet vid utsatta kärl. Livsstilsåtgärder, statiner och andra lipidsänkande medel, blodtrycks- och diabetesbehandling samt antitrombotisk behandling vid indicier. Vid betydande förträngningar kan revaskulärisering övervägas, till exempel PCI (perkutant koronär intervention), bypassoperation eller carotid endarterektomi/stent. Regelbunden uppföljning och sekundärpreventiva åtgärder är viktiga.