Käftöppningen

Käftöppningen är avståndet mellan överkäken och underkäken när munnen öppnas. Begreppet används inom anatomi och klinisk tandvård för att beskriva hur långt man kan öppna munnen utan smärta eller funktionsstörningar. Ordet kommer från svenska käft, som betyder käkben, och öppningen, som beskriver en rörelse eller öppning.

Anatomin bakom rörelsen består av underkäkens led (temporomandibulära leden, TMJ), musklerna i de suprahyoidala och masticationsgrupperna samt stödjande ligamentsystem. Öppningen sker huvudsakligen genom nedåtriktade rörelser som utförs av m. digastricus, m. mylohyoideus och m. geniohyoideus, med assistans av andra små muskler och av gravitationen. Leden tillåter glidning och rotation under öppning medan artikulära disken och kondylen följer rörelsen.

Mätning av maximal käftöppning (MMO) används i klinisk vård, ofta i millimeter mellan patientens incisiver i ett neutralposition. Normalt MMO varierar, men ligger vanligtvis i intervallet cirka 40 till 60 millimeter hos vuxna. Exakt mått påverkas av individuell anatomi, ålder, kön och smärta.

Begränsad käftöppning kan bero på tillstånd som trismus, temporomandibulär ledstörningar, trauma, infektioner eller fibros efter behandling. Smärta vid öppning, klickljud i leden eller begränsad rörlighet kräver oftast vidare utredning. Behandling kan omfatta fysioterapi, munhygieniska övningar, antiinflammatoriska läkemedel och, i vissa fall, injektioner i TMJ eller kirurgi.

Relaterade ämnen inkluderar temporomandibulär led (TMJ), trismus, bruxism och käktrauma. Käftöppningen är central för många vardagliga funktioner som tuggning, sväljning och tal.