Förstoppning

Förstoppning är ett vanligt mag-tarmtillstånd där avföringen passerar långsamt eller där färre än tre avföringar per vecka upplevs. Tillståndet kan också kännetecknas av hårda eller torra avföringar, ansträngning vid tömning och en känsla av ofullständig tömning.

Orsakerna är varierade och kan vara funktionella, eller sekundära till annan sjukdom. Vanliga riskfaktorer är lågt fiber- och vätskeintag, fysisk inaktivitet, graviditet och ålder. Vissa läkemedel, såsom opioider, järntillskott och vissa antacida, ökar också risken.

Symptom inkluderar färre tarmtömningar än vanligt, hård avföring, behov av att anstränga sig vid avföring samt känsla av ofullständig tömning, uppblåsthet och magkramper. Komplikationer kan vara åderbråck, analfissurer, fekal impaktion och i sällsynta fall rektalprolaps.

Vid nydebut, långvarig eller allvarlig förstoppning eller när röda flagor finns (blod i avföringen, viktnedgång, eller nya symtom hos äldre) bör vård sökas. Utredning kan omfatta anamnes, fysisk undersökning och digital rektalundersökning; blodprover och i vissa fall koloskopi eller bilddiagnostik.

Behandling fokuserar på livsstil och läkemedel. Öka fiberintaget till cirka 20–30 g per dag, drick tillräckligt med vätska och motionera regelbundet. Etablera regelbundna toalettvanor. Laxermedel kan användas vid behov: bulkmedel som psyllium, osmotiska laxermedel som makrogol eller laktulos, mjukgörande medel som docusat, samt stimulantia som senna eller bisakodyl. Används under vårdgivares uppsikt och undvik långvarig användning av stimulantia utan medicinsk uppföljning.

Prognos och uppföljning: Förstoppning är ofta behandlingsbar. Vid misstanke om sekundära orsaker eller vid kvarstående eller återkommande symtom bör vårdgivare utvärdera vidare. Särskilda rekommendationer kan vara olika för barn, äldre och gravida.