mjukgörande

Mjukgörande är ett begrepp som beskriver processer eller ämnen som gör något mjukare eller mer följsamt. Begreppet används inom flera områden, bland annat hudvård, textil och livsmedelsteknik. En mjukgörande substans kallas ofta emollient eller mjukgörare, och effekten kan komma av fuktbindning, bildning av en skyddande film eller plastisering.

Inom hud- och skönhetsvård syftar mjukgörande oftast på emollients som återfuktar huden och stärker hudbarriären. Exempel på vanliga mjukgörande ämnen är glycerin, urea, petrolatum (vaselin), lanolin och silikonoljor. De används i krämer, lotioner, salvor och hårvårdsprodukter för att motverka torrhet, klåda och irritation.

I textilindustrin används mjukgörare i efterbehandlingen av tyger för att ge bättre hand och följsamhet. Vanliga grupper är kationiska ytaktiva ämnen, silikonbaserade mjukgörare och vissa fett- eller esterbaserade mjukgörare. Fördelarna inkluderar mjukare yta, minskad statisk elektricitet och ökad följsamhet under vävning, men de kan påverka färgfasthet, vidhäftning eller fuktkapacitet.

I livsmedel- och läkemedelsindustrin används mjukgörande medel i vissa filmer eller kapslar för att öka flexibilitet, eller som fuktbevarande medel i produkter. Vissa mjukgörare kan orsaka hudirritation eller miljöpåverkan vid felaktig hantering, och deras användning regleras av lagstiftning och standarder beroende på applikation.

Sammanfattningsvis beskriver mjukgörande både processen att göra något mjukare och de medel som används för detta inom olika branscher. Egenskaper, risker och regleringar varierar mellan områden.