vävning

Vävning är en textilproduktion där två garnsystem korsar varandra för att bilda tyg. Varp är garnet som löper längs vävens längdriktning, inslag är garnet som förs över och under varpen. Genom att lyfta varpen och föra in inslaget, och sedan slå igenom det, packas inslaget mot tygets yta och bildar en sammanhängande väv.

Vävningens historia sträcker sig långt tillbaka. Befintliga textilier finns i gamla Mesopotamien, Kina och Anderna. Under medeltiden utvecklades vävning i Europa, och under 1700- och 1800-talen skedde en industriell revolution med mekaniska vävstolar och senare jacquardsystem som möjliggjorde mer komplexa mönster och storskalig produktion.

Vävstrukturerna varierar. Den mest grundläggande är plan väv där varp och inslag korsas i varje varv. Andra vanliga strukturer är twill med diagonala mönster och satin där inslaget har längre kontakt med varpen för en slät yta. För mer komplexa mönster används vävstolar som kan styra individuella trådar, exempelvis jacquardvävstolar.

Materialvalen är breda. Vävningar använder naturfibrer som bomull, ull, lin och silke samt syntetiska fibrer som polyester, nylon och akryl. Egenskaper hos tyget påverkas av trådtäthet, garnets tjocklek och vävteknik, liksom färgtekniker och efterbehandlingar.

Användningarna är mångsidiga. Vävningar ligger till grund för kläder, hemtextilier som gardiner och handdukar, mattor och tekniska textilier. Moderna vävningstekniker utvecklas med datorstyrda system och avancerade vävstolar, vilket möjliggör snabb produktion, snäva färgkombinationer och komplexa mönster samt ökade krav på hållbarhet och återvinning.