Bindvävslagren

Bindvävslagren är de skikt av bindväv som omger och separerar vävnader och organ i kroppen. De fungerar som stödstruktur, skydd och väg för blod- och lymfkärl samt nerver. Bindvävens olika skikt kallas ofta fascia eller fascialayer och finns runt muskler, nerver, blodkärl och inre organ, liksom i subkutana och peri-organiska platser.

Sammansättning och strukturer

Bindvävslagren består av en extracellulär matrix där kollagenfibrer, elastinfiber och grundsubstans bildar ett nätverk. Fibroblaster och andra celler producerar och underhåller matrixen. Vävnaden kan variera i täthet och ordning, vilket påverkar dess mekaniska egenskaper och rörelseförmåga mellan vävnaderna som den omger. Fettvävnad, retikulär vävnad och olika former avben- och broskvävnad räknas ofta som specialiserade former av bindväv inom samma övergripande system.

Klassifikation

Bindvävslager delas vanligtvis in i löst bindväv (areolar) och tät bindväv, som kan vara tät regelbunden eller tät oregelbunden beroende på hur kollagenfibrerna är orienterade. Fettvävnad och retikulär vävnad är exempel på specialiserade typer. I många organ bildar lagren kapslar, hinnor eller fascialager som stödjer och begränsar vävnadernas rörelse och expansion.

Funktioner och klinisk betydelse

De primära funktionerna är mekaniskt stöd, uppseende och skydd, samt vätsketransport och näring via kärl. Fascialager möjliggör glid mellan strukturer samtidigt som de kan bilda avgränsningar som påverkar spridning av infektion eller ödem. Klinikärt kan överdriven fibros eller fascialspänningar leda till smärta och nedsatt rörlighet. Vid kirurgi används ofta fascia som graft eller som riktlinje för dissektion.

Utveckling

Bindvävslagren utvecklas från mesoderm och byggs upp genom aktivsyntes av fibroblaster och andra stödjeceller. Genom livets gång kan de omformas och anpassas till biomekaniska krav och skador.