vätsketransport

Vätsketransport är processen att flytta vätskor från en plats till en annan. Begreppet används inom teknik, fysiologi och logistik och omfattar både artificiella system och biologisk transport. Inom teknik handlar det ofta om röra av vätskor genom rörledningar eller kanaler, medan fysiologiska tillämpningar fokuserar på blod- och vätskeflöden i kroppen.

Drivkraften är vanligtvis en tryckskillnad, ibland kombinerad med gravitation. Flödet mäts som volymflöde (Q) i liter per sekund eller kubikmeter per sekund. Flödet påverkas av viskositet, temperatur och rörgeometri, samt av om övergången mellan laminärt och turbulent flöde förekommer, vanligtvis beskrivs med Reynolds-tal.

System består av rör, ventiler, pumpar och flödesmätare. Materialval och design måste ta hänsyn till vätskans egenskaper, tryck och säkerhet. Viktiga faktorer är minimalt tryckfall, läckageskydd, korrosionshälsa och underhållbarhet. Styrning och övervakning används i mer komplexa nätverk.

I biologi och medicin är vätsketransport avgörande för näring och syre till vävnader samt avlägsnande av avfall. Hjärtat och blodkärl fungerar som ett transportsystem, medan lymfkärl bidrar till vätske- och immunförsvar. Medicinska behandlingar innefattar ibland intravenös vätsketillförsel.

Praktiska tillämpningar finns inom vattenförsörjning, avlopp, processindustri samt transport av farliga vätskor som oljor och kemikalier. Säkerhet, miljöhänsyn och följsamhet mot regleringar är centrala, liksom planering, riskbedömning och underhåll av hela systemet.