Bindvävens

Bindväven är en av kroppens grundläggande vävnader och fungerar som ett stödnätverk som förbinder och skyddar andra vävnader och organ. Den bildar också kroppens energireserv och, genom blod- och lymfkretsloppet, deltar den i närings- och avfallsutbytet. Bindväven ligger mellan epitelvävnad och muskler, och den utgör ofta underlag och kapslar som omger organ.

Bindväven består av två huvudkomponenter: celler och extracellulärt matrix (ECM). ECM innehåller proteinfibrer— främst kollagen som ger styrka och elastin som ger elasticitet— samt en gel-liknande grundsubstans av proteoglykaner och andra proteiner. Cellerna inkluderar fibroblaster (som producerar ECM), fibrocyter, makrofager, mastceller och adipocyter, samt pericyter i närvaro av blodkärl.

De vanligaste typerna av bindväv är:

- Löst bindväv (areolär), som ligger som ett mellanlager och näringförsörjer omkringliggande vävnader.

- Tät bindväv, delad i tät regelbunden vävnad (t.ex. senor och ligament) och tät oregelbunden vävnad (som ger stöd i flera riktningar).

- Specialiserad bindväv såsom brosk, ben, fettvävnad och blod.

Funktionerna hos bindväven är mångfacetterade: mekaniskt stöd och skydd, koppling mellan olika vävnader, transport av näringsämnen och avfallsprodukter, samt immunförsvar och sårläkningsprocesser. Bindväven utvecklas från embryonalt mesenkym och kan vid skada genomgå remodellering. Sjukdomar som påverkar bindvävens ECM, till exempel Ehlers-Danlos-syndrom eller vitamin C-brist (scurvy), kan leda till nedsatt styrka eller sårningsproblem.