vävnadsskadande

Vävnadsskadande är ett begrepp som beskriver processer eller ämnen som orsakar skada eller förlust av vävnads struktur och funktion. Begreppet omfattar kemiska, fysiska och biologiska orsaker och kan vara akut eller kronisk, drabba olika vävnadstyper och spela en central roll inom medicin, toxikologi och rehabilitering.

Skadan uppstår genom mekanismer som cellmembranrubbningar, cellulär död (nekros eller apoptosis), oxidativ stress, inflammation och störningar i blodförsörjningen. Ofta samverkar flera faktorer och följden blir ändrad vävnadsarkitektur, nedsatt funktion eller fibros. Kunskap om mekanismer är grundläggande för riskbedömning och behandling.

Exempel på vävnadsskadande agenser inkluderar starka syror/baser och organiska lösningsmedel, strålning, extrem temperatur, trauma, hypoxi och vissa läkemedelsbiverkningar samt infektionsprocesser.

Bedömning och diagnostik baseras på klinisk undersökning, bilddiagnostik, histologi vid vävnadsprov och ibland biomarkörer. Behandling syftar till att begränsa skadan, avlägsna eller neutralisera orsaken, stödja vital funktion och motverka komplikationer. Förebyggande åtgärder innefattar riskbedömning, säkra arbetsrutiner och snabb behandling vid exponering.

Inom forskning undersöks vävnadsskadande mekanismer för att utveckla skydd och bättre diagnostik och terapi.