syrorbaser

Syror och baser är grundläggande begrepp inom kemi som beskriver hur ämnen påverkar surhet eller basiskhet i lösningar. Olika teoretiska modeller används för att definiera dem. En klassisk modell är Arrhenius-definitionen: syror bildar vätejoner (H+) i vatten, medan baser bildar hydroxidjoner (OH−). Brønsted-Lowry-definitionen är bredare och säger att en syra är ett ämne som donerar en proton (H+) och en bas är ett ämne som accepterar en proton. En vidare förenkling är Lewis-definitionen, som behandlar syror som ämnen som tar emot elektronpar och baser som ämnen som donerar elektronpar.

Styrkan hos syror och baser beskriver hur fullständigt de dissocierar i vatten. Stark syra eller stark bas dissocierar nästan helt, medan svaga syror och baser bara gör en del. Exempel på starka syror är saltsyra (HCl) och salpetersyra (HNO3); svaga exempel inkluderar kolsyra (H2CO3). Starka baser inkluderar natriumhydroxid (NaOH); ammoniak (NH3) är en svag bas.

Vätskeekvationen pH används för att mäta surhet: pH = −log[H3O+]. Ett pH under 7 indikerar sur lösning, över 7 basisk, och 7 neutral i vattnets renaste form. Neutralisation är reaktionen mellan syra och bas och bildar vanligtvis ett salt och vatten.

Buffertlösningar motverkar förändringar i pH vid små mängder tillsatt syra eller bas. Exempel är kolsyra–bikarbonatsystemet i blodet och fosfat-/acetatbuffertar i laboratorier. Syror och baser är centrala för kemisk reaktion, biologi, miljö och industri.