vävnadsnybildningar

Vävnadsnybildningar är onormal nybildning av vävnad som uppstår till följd av okontrollerad celldelning. Inom medicin används begreppet för att beskriva både benigna (godartade) och maligna (cancerösa) förändringar. De kan uppkomma i olika vävnader och kan vara ärftliga, miljörelaterade eller uppkomna utan tydlig orsak.

Benigna tumörer växer oftast långsamt, bildar välavgränsade lesioner och infiltrerar sällan omgivande vävnad. Maligna tumörer kännetecknas av invasiv tillväxt, möjlig spridning till andra organ (metastasering) och ofta snabbare progression. Precancerösa lesioner, såsom dysplasi eller intraepitelial neoplasi, utgör förändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.

Orsakerna varierar och kan inkludera genetiska mutationer, exponering för karcinogener (till exempel rökning eller UV-strålning), kronisk inflammation, infektioner och vissa ärftliga sjukdomar. Ofta är orsaken multifaktoriell och mekanismerna ser olika ut mellan olika vävnader.

Diagnostik grundas på klinisk undersökning, bilddiagnostik och histopatologisk undersökning av vävnadsprov. Behandling beror på typ, placering och stadium. Benigna nybildningar kan ofta avlägsnas kirurgiskt om de ger symtom eller estetiska problem. Maligna tumörer behandlas vanligtvis med en kombination av kirurgi, strålning och systemisk behandling som kemoterapi, målinriktad terapi eller immunterapi. Rehabilitering och uppföljning är viktiga delar av vården.

Prognos varierar kraftigt mellan diagnoser och stadium. Benigna tumörer har generellt god prognos efter behandling. Maligna tillstånd kräver ofta fler behandlingsomgångar och har större variation i överlevnad beroende på typ och hur tidigt de upptäcks.