histopatologisk

Histopatologi är ett medicinskt område som studerar vävnadsförändringar vid sjukdom genom mikroskopisk undersökning av vävnadsprover, oftast biopsier eller kirurgiska vävnadsbitar. En histopatologs uppgift är att bedöma vävnadsarkitektur, cellernas utseende och förekomsten av patologiska förändringar som tecken på tumörsjukdom, inflammation eller infektion, samt att fastställa en diagnos eller klassifikation.

Vävnadsprover behandlas i flera steg: fixering i formalin, inbäddning i paraffin, snittning i tunna skivor och färgning med hematoxylin–eosin (H&E). Vidare diagnostik används immunhistokemi (IHC), specialfärgningar och tekniker som in situ-hybridisering samt molekylärpatologi och genetiska tester för att öka specificitet och klassifikation.

Genom tolkning av mikroskopiska snitt avgör histopatologen diagnosen och kan klassificera sjukdomsprocessen, till exempel cancersubtyper, inflammatoriska eller infektiösa tillstånd. Den histopatologiska bedömningen är central för behandling, prognosbedömning och uppföljning, och den kompletterar klinisk information samt radiologisk bild.

Historiskt har fältet formats av Rudolf Virchows cellteori och utvecklingen av vävnadsfärgningar och mikroskopiska tekniker under 19–20-talet, vilket lade grunden för modern histopatologi. Utvecklingen av immunhistokemi och molekylära metoder har vidareutvecklat möjligheterna att precisera diagnoser och vägleda behandling.

I dagens vård är histopatologi en av de grundläggande diagnostiska disciplinerna inom klinisk patologi, med histopatologen som nyckelperson i diagnostikteamet. Vanliga begränsningar inkluderar provtagningsfel, begränsad representativitet och observerbar variation mellan tolkare, vilket kräver kvalitetskontroll och multidisciplinärt samarbete.