tumörcellytmärken

Tumörcellytmärken är biomolekyler som är associerade med cancerceller eller deras omgivning och som kan upptäckas och mätas för att ge information om en cancerdiagnos, klassificering och behandling. De kan vara proteiner, kolhydrater, nukleinsyror eller metaboliska produkter som finns på cellernas yta eller som utsöndras av tumören. Exempel på vanliga uttryckssätt är cellytmarkörer (till exempel CD-antigener), onkoproteiner eller mutationer som påverkar tumörens beteende.

Tumörcellytmärken används i kliniken för flera ändamål. Diagnostiskt kan de hjälpa till att fastställa vilken tumörtyp det rör sig om och därmed vägleda ytterligare tester. Provr eller prognostiska markörer ger information om tumörens sannolika aggressivitet eller risk för återfall. Prediktiva markörer ger ledtrådar om hur sannolikt det är att en viss behandling ska fungera, till exempel HER2-överuttryck i bröstcancer som kan vägleda användning av trastuzumab, eller PD-L1-status som påverkar beslut om immunterapi. Tumörcellytmärken används också för att övervaka behandlingssvar och upptäcka rekonstruktioner eller recidiv genom biologiska fluktuationer i blod eller vävnad.

Detektering av tumörcellytmärken sker med olika tekniker. Immunohistokemi och flödescytometri används för att analysera ytmärken på celler i vävnad eller blod. Genom in situ-hybridisering, PCR och nästa generations-sekvensering kan man identifiera mutationer eller kopieringsförluster som utgör markörer. Serumbaserade tester kan mäta utsöndrade tumörmarkörer, även om sådana ofta saknar den kirurgiska precision som molekylära markörer ger.

Begränsningar innefattar variabilitet mellan tumörer och inom tumören själv, tidsmässiga förändringar, samt risk för falska positiva eller negativa resultat. Ingen enskild markör är universell; sammanvägd bedömning och kompletterande tester krävs för bästa klinisk nytta.