tumörmarkörer

Tumörmarkörer är biomolekyler som kan förekomma i blod, urin eller vävnad hos personer med cancer eller som svar på cancer. De kan vara proteiner, glykoproteiner, hormoner eller metaboliska produkter som produceras av tumörceller eller av vävnad i närheten av tumören. Markörerna används främst som ett komplement till bild- och kliniska fynd vid diagnostik, riskbedömning och som stöd vid uppföljning av behandling samt upptäckt av recidiv. De är oftast inte diagnostiska i sig själva utan tolkas i sammanhang med andra undersökningar och patientens symptom.

Begränsningar är betydande: de har ofta begränsad känslighet och specificitet, nivåer kan öka vid icke-mana sjukdomar eller påverkas av ålder, kön och behandling. Vissa markörer är relevanta endast för specifika cancersorter eller används bäst i kombination med andra tester. Därför bör tumörmarkörer användas enligt evidensbaserade riktlinjer och tolkas av vårdgivare med erfarenhet inom området.

Exempel på vanliga tumörmarkörer är PSA (prostata) som används i riskbedömning och uppföljning; CA-125 (äggstockscancer) och HE4; CEA (kolorektal cancer); AFP (hepatocellulärt karcinom och vissa germinalceller); CA 19-9 (pankreas- och gallvägscancer); hCG (germcellstumörer och vissa testikel-/äggstocks tumörer); thyroglobulin (uppföljning av thyroideacancer); CA 15-3 och CA 27-29 (bröstcancer). Nya markörer studeras kontinuerligt, ofta i kombination eller i molekylära paneler.