omgivning

Omgivning är ett svenskt begrepp som beskriver de förhållanden och miljöer som omger ett föremål, en person eller ett fenomen. Begreppet omfattar såväl fysiska omgivningar – mark, byggnader, natur, ljud och luftkvalitet – som sociala och kulturella sammanhang – människor, normer och aktiviteter i närheten. Omgivningen kan vara närliggande, som den omedelbara miljön runt ett hus eller en arbetsplats, eller mer avlägsen, som stadens eller regionens övergripande karaktär.

Inom olika fält används omgivning för att beskriva det sammanhang som påverkar ett system. Inom design och ergonomi används ofta omgivningen för att anpassa produkter och miljöer till användaren. Inom geografi och ekologi studeras hur den fysiska omgivningen påverkar organismer och landskap. Inom psykologi och sociologi spelar sociala omgivningar – stöd, normer och interaktioner – en viktig roll för beteende och upplevelser.

Omgivning skiljer sig från, men överlappar ofta med, begreppet miljö. Miljö används ibland i bredare eller mer abstrakta sammanhang, medan omgivning ofta syftar på den konkreta närheten och kontexten runt en plats eller ett fenomen. I planering och riskbedömning används båda begreppen för att fånga såväl fysiska som sociala förhållanden.

Exemplifieras ofta att man beskriver en fastighets omgivning med närmiljön: grönområden, vägar, bullernivå och grannar. Den bredare miljön omfattar faktorer som luftkvalitet, klimat och ekonomiska eller politiska omständigheter.