närmiljön

Närmiljön avser de omgivningar som en person dagligen rör sig i och påverkas av, ofta beskrivet som den omedelbara fysiska, sociala och naturliga miljön runt boende, arbete och färdvägar. Den omfattar bostäder och bostadens standard, gator och gångstråk, grönområden, luft- och ljudmiljö, säkerhet, tillgänglighet samt sociala kontakter och stödstrukturer i närområdet.

Den fysiska miljön innefattar byggnadernas kvalitet, ventilation, uppvärmning, tillgänglighet för rörelsehindrade och underhåll av offentliga ytor. Den yttre miljön omfattar transportalternativ, trafiksäkerhet, belysning, buller, luftkvalitet och tillgång till grönområden och lekplatser. Den sociala miljön inkluderar grannsamverkan, upplevd trygghet, socioekonomisk sammansättning och tillgång till socialt stöd. Tillgång till tjänster som vård, skola, livsmedel och kollektivtrafik är också centralt.

En välfungerande närmiljö främjar fysisk aktivitet, bättre luftkvalitet och social delaktighet. God aktivitetstillgång och låga nivåer av buller och föroreningar är kopplade till bättre hälsa och livskvalitet, medan hög exponering för buller eller luftföroreningar och otrygghet kan begränsa rörelse och öka stress.

Planering och utvärdering: kommuner utformar bostads- och stadsutvecklingsprogram, transportpolicyer och byggnormer för att förbättra närmiljön. Bedömningar görs ofta med GIS, bullermätningar, luftkvalitetsdata och medborgardialog.

I Sverige är närmiljön ett centralt tema inom folkhälsoplanering och hållbar stadsutveckling, med forskning som undersöker hur platsdesign, grönstruktur och tillgång till tjänster påverkar livskvalitet för olika grupper.