transfereringsnivåer

Transfereringsnivåer är ett begrepp som används inom utbildning, kognitiv psykologi och organisationsutveckling för att beskriva i vilken utsträckning kunskap, färdigheter eller attityder lärda i ett sammanhang kan tillämpas i ett annat. Begreppet används för att analysera hur och när lärande överförs från en situation till en annan och hur utbildningar kan utformas för att främja överföring.

Vanliga nivåindelningar är nära transfer, mellanliggande transfer och långt transfer. Vid nära transfer innebär överföringen att använda kunskap i nästan samma kontext och med liknande uppgifter. Mellanliggande transfer innefattar användning i relaterade men något olika situationer. Lång transfer kräver abstrakt tillämpning och förmågan att känna igen principer i helt nya sammanhang. Vissa modeller talar också om tvärdomänstransfer.

Faktorer som inverkar är variation i träning (att utsätta elever för olika kontexter), tydliga principer eller regler, metakognitiva färdigheter (självreflektion över när och hur kunskap används), feedback och lägre kognitiv belastning vid ny uppgift. Struktur och mängd övning påverkar också överföringens sannolikhet.

Bedömning av transfer sker genom uppgifter som kräver applicering i nya kontexter, skilda problem eller olika domäner, ofta kompletterande med traditionella bedömningar för samma färdigheter. Praktisk användning innebär att läroplaner betonar generella principer och varierade problem, samt att utbildning i arbetslivsrelaterade sammanhang syftar till ökad överföring genom rotationer, projekt och verkliga scenarier.

Historiskt har transfer varit en central fråga inom lärandeforskning. Teorier om identiska element och strukturell överföring betonar likhet på ytan, medan moderna perspektiv fokuserar på överföring av underliggande principer och färdigheter mellan domäner. Kritik gäller att transfer ofta är svårmätt och kontext- eller domänberoende.