strålningslag

Strålsäkerhetslagen, i vardagligt tal oftast kallad strålningslagen, är Sveriges centrala lagstiftning för skydd mot joniserande strålning. Lagen reglerar hur strålning får användas, hur strålkällor hanteras och hur verksamheter som medicinsk diagnostik och terapi, industriell radiografi, forskning samt kärnteknisk verksamhet ska bedrivas säkert och i enlighet med uppsatta säkerhetskrav. Syftet är att skydda människor, arbetstagare och miljön mot strålningens skadliga effekter.

Tillstånd, krav och skyddsåtgärder: Verksamheter som innefattar strålkällor eller radionuklider kräver tillstånd eller licens. Lagen kräver riskbedömning, systematiskt arbetsmiljöarbete, utbildning och kontinuerligt säkerhetsarbete samt att stråldoser hålls inom fastställda gränser och att ALARA-principen efterlevs. Den reglerar även hantering av radioaktivt avfall, återanvändning och transport av radioaktiva material samt krav på beredskap och nödsituationer.

Ansvar och tillsyn: Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) är ansvarig tillsynsmyndighet. Myndigheten utfärdar föreskrifter, beviljar tillstånd, genomför tillsyn och följer upp incidenter och avvikelser. Lagen anger även skyldigheter att rapportera allvarliga händelser och att vid behov vidta åtgärder. Överträdelse kan leda till böter eller andra straffpåföljder.

Relationer och internationella ramar: Strålsäkerhetslagen kompletterar miljö- och arbetsmiljölagstiftning och implementerar EU:s EURATOM-direktiv samt andra internationella överenskommelser inom strålsäkerhet. Lagen uppdateras regelbundet i takt med teknikutvecklingen och nya rön.