specialbindväv

Specialbindväv är bindvävssorter som är särskilt uppbyggda för specifika funktioner och därmed har unik struktur och cellinnehåll. Dessa vävnader utvecklas ofta från mesenkymala stamceller och har karakteristiska extracellulära matrixkomponenter som ger dem sina särskilda egenskaper.

Broskvävnad (brosk) är avaskulär och består av chondrocyter i lakuner omgivna av en riklig extracellulär matrix. Matrixen innehåller kollagen typ II och proteoglykaner samt olika typer av brosk som hyalint, elastiskt och fibröst. Funktionerna inkluderar stöd och glid i leder, samt att bilda mönster för embryonalt skelett. Eftersom brosk saknar blodkärl läker den långsamt.

Ben är mineraliserad bindväv där osteocyter är förankrade i lakuner i en matrix som huvudsakligen består av kollagen typ I och hydroxyapatit. Ben uppvisar kompakt och spongiös struktur samt benmärg. Funktionerna är mekaniskt stöd, skydd av organ, mineralslagring och blodcellsbildning i märgen. Ben är aktivt i remodellering genom samverkan mellan osteoblaster och osteoklaster.

Fettväv består av adipocyter som lagrar triglycerider. Vita adipocyter fungerar som energireserv, isolering och endokrin vävnad, medan brunt fett genererar värme genom termogenes. Vävnaden förekommer som depåer i olika kroppsliga områden och bidrar till hormonell reglering.

Blod är en flytande bindväv där plasma utgör det extracellulära matrixet och de formade elementen – röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar – cirkulerar. Lymfatisk vävnad inkluderar lymfkörtlar, mjälte och tymuskörteln samt retikulär bindväv som bildar stöd för lymfocyter. Dessa vävnader är viktiga för immunförsvaret och blodbildningen.