samhörigheten

Samhörigheten, eller känslan av samhörighet, är ett socialt och psykologiskt fenomen som beskriver människors upplevelse av tillhörighet och gemenskap inom en grupp eller samhälle. Begreppet kan gälla relationer i familj, vänskapskretsar, arbetsplatser, föreningar eller bredare sociala eller nationella sammanhang. Det innefattar ofta identifikation med gruppen, delade normer och värderingar samt ömsesidigt stöd.

Samhörigheten står nära begrepp som sammanhållning, social identitet och socialt kapital, men fokuserar i första hand på upplevelsen av tillhörighet snarare än enbart strukturella kopplingar. Den kan uppstå genom gemensamma erfarenheter, rutinmässiga samvaro, gemensamma mål eller symboler som skapar en känsla av gemensamt ägande och mening. Den upplevs vanligen som positiv när den främjar trygghet och stöd, men kan också vara komplex när grupper upplevs som exkluderande eller när upprätthållandet av normer leder till in-group bias.

Faktorer som främjar samhörighet inkluderar inkluderande ledarskap, möjlighet till delaktighet och inflytande, gemensamma aktiviteter och öppna samtal om värderingar och normer. Barriärer kan vara diskriminering, exkludering, språk- eller kulturella hinder samt ojämlikhet som gör att vissa grupper upplever minskat tillgång till socialt stöd och gemenskap.

Samhörighet har betydelse för välbefinnande, motivation och engagemang i olika sammanhang, och kopplas till positiva utfall som ökat socialt stöd, bättre psykisk hälsa och högre delaktighet i samhällsnyttiga aktiviteter. Mått på samhörighet används ofta i forskning genom självrapporterade frågor om tillhörighet, identifikation och upplevd gemenskap. Kritiska perspektiv betonar kulturella skillnader i vad som räknas som tillhörighet och varning för att samhörighet kan användas för att förstärka exkludering eller konformitet om det inte hanteras med omtanke om mångfald.