tillhörighet

Tillhörighet, eller känslan av att tillhöra ett sammanhang, är den subjektiva upplevelsen av att vara accepterad, inkluderad och del av en grupp eller gemenskap. Det innefattar sociala band, gemensamma normer och en plats i ett nätverk av relationer. Tillhörighet kan uppstå i familjen, bland vänner, i skolan eller i arbetet och kan vara både etablerad och föränderlig över tid.

Den bygger på relationer och deltagande snarare än enbart hur man ser på sig själv. Tillhörighet manifesteras genom vardagliga praktiker som gemensamt prat, samarbete, delade ritualer och ömsesidig förtroende.

I olika sammanhang kan tillhörighet skapa eller förstärka sociala band mellan medlemmar, exempelvis i föreningar, arbetsplatser, religiösa eller kulturella grupper, samt i nationell eller regional samhörighet.

Faktorer som främjar tillhörighet inkluderar stödjande relationer, inkluderande policyer, delat språk och kultur, tydliga normer och möjlighet till deltagande. Hindrande faktorer är diskriminering, utanförskap, språkbarriärer, geografisk isolering och upplevd otrygghet.

På individnivå kopplas tillhörighet ofta till bättre välbefinnande och mental hälsa, större motivation och engagemang, samt större benägenhet till samarbete och samhällsdeltagande. Brist på tillhörighet är kopplad till ensamhet, stress och social isolering.

Inom sociologi och socialpsykologi ses tillhörighet som en grundläggande mänsklig behov som formar beteende och livskvalitet. Policyarbete och organisationsforskning fokuserar ofta på hur skolor, arbetsplatser och offentliga rum kan främja inkluderande tillhörighet.