rumtidsstörningar

Rumtidsstörningar är ett svenskt begrepp som används inom medicin och psykologi för att beskriva störningar i hur vi upplever och reglerar tid och rum. Begreppet används framför allt för att avspegla störningar i kroppens dygnsrytm, där sömn-vaken-cykeln inte följer den yttre miljön, men kan även omfatta vissa upplevelseavvikelser kopplade till tids- och rumssinnet vid olika psykiatriska tillstånd.

Vanliga undergrupper är circadian rhythm sleep-wake disorders, där den inre klockan inte är synkroniserad med dagsljuset eller samhällets schema. Exempel är delayed sleep phase syndrome (DSPS), advanced sleep phase syndrome (ASPS), jet lag samt shift work sleep disorder. Därutöver förekommer störningar där tid- och rumssinnet påverkas vid vissa neurologiska eller psykiatriska tillstånd, men dessa fall används oftast i annan diagnostisk kategori.

Orsakerna är förknippade med en felaktig synkronisering mellan kroppens biologiska klocka i hypothalamus och zeitgebers som ljus, måltider och sociala rutiner. Genetiska faktorer spelar en roll i vissa fall, och psykiatriska eller medicinska tillstånd kan förvärra störningen. Riskfaktorer inkluderar skiftarbete, frekventa tidszonsförändringar samt bristande exponering för dagsljus.

Diagnosen baseras på klinisk historia och sömndagbok eller aktigrafidata; ibland används polysomnografi. Diagnostiska kriterier kan hänvisa till ICSD-3 eller DSM-5, och differentialdiagnoser bör övervägas vid insomni, sömnapné och humörsjukdomar.

Behandling betonar icke-farmakologiska åtgärder: regelbundet sömnschema, ljusbehandling vid rätt tidpunkt, och begränsad exponering för skärmar kvälls- och nattid. Melatonin, vid rätt dos och tidpunkt, kan vara hjälp vid vissa typer. KBT-I och åtgärder mot skiftarbete kan förbättra funktion och livskvalitet. Behov av farmakologisk behandling bör övervägas noggrant och övervakas. Prognosen varierar beroende på typ och behandlingstillgång.