ickefarmakologiska

Icke-farmakologiska behandlingar är metoder och åtgärder som inte involverar läkemedel och används inom olika delar av hälso- och sjukvården för att förebygga, behandla eller lindra symptom samt förbättra livskvalitet. Begreppet omfattar psykologiska, fysiska, pedagogiska och miljöbaserade strategier samt rehabilitering och stödåtgärder.

Exempel på icke-farmakologiska behandlingar är psykoterapi, särskilt kognitiv beteendeterapi, andra former av samtalsstöd samt beteendeterapeutiska interventioner. Fysiska insatser som regelbunden motion, anpassad träning, rehabilitering och fysioterapi är vanliga inslag i vården. Livsstilsförändringar som kostförbättringar, sömnhygien och stresshantering, samt mindfulness och andra avslappningstekniker förekommer också. Miljöanpassningar, utbildning och stöd till självhjälpgrupper är exempel på icke-farmakologiska insatser i primärvård, psykiatri, geriatrik och rehabilitering. I vissa fall används biofeedback och andra beteendemässiga eller tekniska metoder som stöd.

Användningsområden inkluderar psykiatrisk vård, smärt- och ryggvård, kardiovaskulär prevention, diabetes och cancerstödjande vård samt palliativ vård. Effektiviteten varierar beroende på tillstånd och sammanhang, men stark evidens finns för vissa åtgärder, som CBT för depression och ångest samt fysisk aktivitet vid flera kroniska sjukdomar. Implementering påverkas av tillgång, kostnad, patientens engagemang och vårdgivares kompetens. Icke-farmakologiska behandlingar används ofta som komplement till läkemedelsbehandling eller som alternativ när mediciner inte är lämpliga. Se också riktlinjer och sammanställningar från myndigheter och forskningsöversikter.