nätverksarkitektur

Nätverksarkitektur är planeringen och utformningen av hur ett datanätverk är uppbyggt, hur komponenter kommunicerar och hur data färdas från avsändare till mottagare. Den omfattar mål som tillförlitlighet, skalbarhet, prestanda och säkerhet, samt hur nätverket uppfyller verksamhetens krav på tillgänglighet och kostnadseffektivitet. Designen tar hänsyn till fysiska medier, protokollstackar, adressschema, adresseringsplaner och styrning av trafiken.

Ofta används abstraktionsmodeller som OSI-modellen och TCP/IP-modellen för att beskriva hur funktioner delas upp mellan lager och hur kommunikation sker över ett nätverk. OSI består av sju lager från fysiska förbindelser till applikationsgränssnitt, medan TCP/IP ofta presenteras som fyra lager: länk, Internet, transport och applikation. Dessa modeller hjälper till att förstå gränssnitt mellan system och standardisering av protokoll.

Nätverksarkitektur omfattar val av topologier (t.ex. stjärna, bus, ring och mesh), samt komponenter som switchar, routrar, gateways och accesspunkter. Klienter, servrar, nätverkstjänster och molninfrastruktur samverkar i enheter som kan placeras närmare användarna (edge) eller centralt i datacenter. God arkitektur förenar modularitet, hanterbarhet och redundans genom inkapsling och klar ansvarsdelning.

Designprinciper inkluderar modularitet, skalbarhet, fel tolerans, säkerhet och kontroll över trafiken genom policyer och kvalitetskrav (QoS). Arkitekturen bör stödja separation av kontrollplan och dataplan (till exempel i styrda nätverk), standarder och öppenhet för interoperabilitet samt möjliggöra övergångar till virtualisering och mjukvarudefinierade lösningar.

Trender i samtida nätverksarkitektur är SDN och NFV, molnintegration, automatisering och edge computing. Säkerhet uppmärksammas via stark kryptering, autentisering, segmentering och övervakning samt riskbaserad förvaltning av åtkomst och sårbarheter.