målorientering

Målorientering är ett begrepp inom motivationspsykologi som beskriver hur människor definierar vad som utgör framgång i sammanhang där de lär sig eller presterar. Inom ramen för achievement goal theory talar man vanligtvis om två grundläggande orienteringar: uppgiftsorientering och resultatorientering. En uppgiftsorienterad person fokuserar på att utveckla färdigheter, lära sig nya saker och förbättra sin egen prestation oberoende av hur andra presterar. En resultatorienterad person bedömer framgång främst utifrån hur man står sig i jämförelse med andra eller uppnår högsta möjliga rankning.

Effekter: Målorientering påverkar målval, respons på feedback, användning av lärandestrategier och uthållighet. Generellt ses uppgiftsorientering som kopplad till djupinlärning, permanent utveckling och ökat engagemang i lärande, medan resultatorientering ofta kopplas till yttre belöningar, men även till prestationsstress och riskabla strategier om erkännandet verkar osäkert.

Faktorer och miljö: Kontextuell miljö, sådant som feedbackkvalitet, betoning på lärande kontra prestation och utbildnings- eller sportklimat, formar vilken orientering som dominerar. Begreppet betonar att motivationen inte är statisk: personer kan visa blandade eller skiftande orienteringar beroende på situation.

Användningsområden: Inom skola och idrott används målorientering för att förstå elevers eller idrottares motivation och för att utforma undervisning, träning och feedback som främjar lärande och långsiktigt välbefinnande. Kritik framför att de två dimensionerna inte alltid är helt oberoende och att faktorer som kultur och kontext påverkar resultaten.