motivationspsykologi

Motivationspsykologi är en gren av psykologin som studerar varför individer påbörjar, riktar och upprätthåller målmedvetet beteende. Den skiljer mellan inre motivation, som främjas av intresse eller nöje, och yttre motivation, som drivs av belöningar eller krav. Motivationen samverkar med kognition, känslor och socialt sammanhang och påverkar riktning, ansträngning och varaktighet i beteende.

Viktiga teorier inkluderar Maslows behovshierarki, som beskriver en möjlig progression från grundläggande fysiologiska behov till självförverkligande, även om kritik påpekar flexibilitet och kulturella skillnader. Expectancy‑value theory (Vroom) föreslår att motivationen beror på den förväntade sannolikheten för framgång och värdet av utfallet. Self-determination theory (Deci och Ryan) betonar inre motivation och tre grundläggande behov: autonomi, kompetens och samhörighet. Goal‑setting theory (Locke & Latham) understryker att tydliga, utmanande mål med återkoppling ökar prestationsnivåer. Social-kognitiva perspektiv framhäver självförmåga (self-efficacy) och förväntningar på resultat.

Motivation påverkar lärande, arbetsinsats, hälsobeteenden och socialt samspel. Inom utbildning ökar motivationen uthållighet och engagemang; i arbetslivet formar motivation hur arbete utformas och hur belöningar fungerar; inom hälsopsykologi påverkar motivation följsamhet till behandling och livsstilsval. Processmodeller undersöker hur mål väljs, hur uppmärksamhet och ansträngning fördelas, hur återkoppling påverkar uthållighet och hur attributioner till framgång eller misslyckande påverkar motivationen.

Nutida motivationsforskning integrerar kognitiva, emotionella och neurala perspektiv och tar hänsyn till kultur och social kontext. Studierna använder experiment, longitudinella undersökningar och självrapporteringsinstrument, och metodologiska utmaningar inkluderar bias i självbedömning. Etiska frågor rör autonomi, integritet och undvikande av manipulativ påverkan.