mikrovågsfält

Mikrovågsfält är ett elektromagnetiskt fält i mikrovågsområdet, vanligtvis mellan cirka 1 GHz och 300 GHz, vilket motsvarar våglängder från cirka 30 centimeter till 1 millimeter. Fältet är icke‑joniserande och innebär normalt inte att atomer bryts upp vid vanliga exponeringar, men kan värma vissa material genom dielektrisk uppvärmning.

Hur fältet påverkar ett material beror på frekvens, intensitet och närvaron av polära molekyler. Den dominerande uppvärmningseffekten uppstår när molekylerna roterar i fältet och genererar värme. Mikrovågor används också inom forskning och industri för bearbetning och diagnostik, där kontroll av fältets styrka, frekvens och fördelning är avgörande.

Källor till mikrovågsfält är elektriska eller elektroniska förstärkare som magnetroner, klystron och solid-state amplifier, samt antenner och vågledare som leder eller utsänder energin. Fältets fördelning kan observeras som riktade strålar eller stående vågor i olika system, vilket kräver avskärmning eller noggrann konstruktion för att minimera oönskad exponering.

Användningar av mikrovågsfält inkluderar hushålls-mikrovågsugnar, radar och olika telekommunikationstekniker, samt forskning inom material och biologi. Säkerhet och reglering fokuserar på att skydda mot farlig uppvärmning; därför finns gränsvärden och skyddsåtgärder i standarder och lagstiftning som begränsar exponering och främjar avskärmning och säkra avstånd.