molekylerna

Molekylerna är två eller fler atomer som hålls samman av kemiska bindningar och utgör den minsta enheten i ett ämne som oftast behåller ämnets kemiska egenskaper. Molekyler kan vara diatomiska, som syre (O2) och kväve (N2), eller polyatomära, som vatten (H2O), koldioxid (CO2) eller glukos (C6H12O6). De kan bestå av atomer från samma grundämne eller olika grundämnen och är vanligtvis neutrala.

Den vanligaste typen av bindningar i molekyler är kovalenta bindningar, där atomer delar elektronpar. Opolära molekyler uppstår när elektronparens delning är ungefär lika mellan atomerna (t.ex. O2, N2). Polära molekyler uppvisar ojämn elektronfördelning när elektroner dras mer mot en av atomcentralerna (t.ex. H2O). Vissa molekyler uppvisar komplexa bindningar och polarisering som påverkar deras egenskaper, men de flesta molekyler är neutrala.

Intermolekylära krafter som van der Waals-krafter, dipol-dipol-krafter och vätebindningar håller molekylerna samman i flytande och fast form och påverkar fysikaliska egenskaper som kokpunkt, smältpunkt och löslighet. Starka intramolekylära bindningar ger stabila strukturer medan svagare krafter möjliggör reaktioner och rörelse.

Molekylens rumsliga form, eller geometri, påverkas av elektronparens avstötning enligt VSEPR-teorin. Exempelvis är vatten böjt medan metan är tetrahedral. Molekylernas struktur är central för deras biolo­giska funktioner, materialegenskaper och kemiska reaktioner.