hjärtMRI

HjärtMRI är en icke-invasiv avbildningsteknik som använder magnetfält och radiovågor för att visualisera hjärtat med hög rumslig upplösning. Tekniken ger detaljerad information om hjärtats anatomi och funktion samt vävnads egenskaper, utan exponering för joniserande strålning. Olika MRI-protokoll används beroende på frågeställning och inkluderar cine-MRI för kammarrörelser, perfusionsstudier under vasodilatorstress samt vävnadskarakterisering med T1- och T2-mappning och late gadolinium enhancement för att avgöra ärrvävnad och viability.

Indikationer för hjärtMRI är breda och inkluderar utredning av kardiomyopatier (till exempel dilaterad eller hypertrofisk), misstänkt ischemi eller viability av myokard, myocardit, perikardit, hjärtmassor och kongenita hjärtfel. MRI används ofta för att komplettera eller ersätta andra bildmodaliteter när detaljerad vävnadsbedömning eller exakt funktion behövs.

Genomförande och säkerhet: Patienten ligger stilla i ett MR-rum under cirka 20–60 minuter beroende på protokoll. Ofta används intravenöst gadolinium-baserat kontrastmedel för LGE och pre- eller post-stress perfusion. Gadolinium är säkert för de flesta, men risk för nefrogen systemisk fibros (NSF) finns hos personer med allvarlig njurfunktionsnedsättning. Vissa implantat eller pacemakers är eller kan vara MRI-conditional beroende på enhet och konfiguration. Barn kan kräva särskild hantering eller sedering.

Begränsningar och tolkning: HjärtMRI kräver specialiserad utrustning och expertkompetens; bildkvalitet kan påverkas av arytmi, andningsrörelser eller kroppsstorlek. Kostnad och tillgång varierar mellan vårdgivare, och resultaten tolkas i samarbete mellan radiolog och kardiolog i relation till klinisk bild.

---