frågeställning

Frågeställning är inom forskning och studier det centrala fråge- eller problemformulering som sätter studieinriktningen och bestämmer vilken väg arbetet tar. Den anger vad som ska undersökas, varför det är relevant och hur resultatet kan bidra till kunskapsutvecklingen. En väl utformad frågeställning fungerar som stöd för valet av metod, insamling och analys samt för hur resultaten tolkas och presenteras.

Egenskaperna hos en god frågeställning inkluderar tydlighet, fokus, genomförbarhet och relevans. Den bör vara avgränsad så att den går att besvara inom givna tids- och resursramar, samt vara operativ i bemärkelsen att begreppen kan observeras eller mätas direkt eller indirekt. Den ska undvika värdeladdade eller partiska formuleringar och kunna brytas ned i en huvudfråga och eventuella underfrågor som speglar olika aspekter av frågeställningen. I kvantitativ forskning leder huvudfrågan ofta till testbara hypoteser, medan kvalitativt inriktade arbeten kan använda underfrågor som främjar djuputforskning och tolkning.

Processen att formulera en frågeställning brukar börja med ett brett ämnesområde och en översikt av befintlig litteratur för att identifiera kunskapsluckor. Därefter följer en iterativ omarbetning och precisering av formuleringen. Det är vanligt att bedöma frågningen utifrån kriterier som tydlighet, begränsning av omfattning, etiska överväganden och hur väl den stödjer reviserbara och replikerbara resultat.

Frågeställningen är central för forskningsdesignen och förväntas kommunicera syfte och väg för studien till läsare och stödjer rådande akademiska krav på forskningens transparens och kvalitet.