dimensionsstabilitet

Dimensionsstabilitet är en egenskap hos material och produkter som beskriver hur väl de behåller sina dimensioner och sin form under variationer i omgivningen och över tid. Den innefattar förändringar i längd, bredd och tjocklek som orsakas av faktorer såsom fukt, temperatur, mekanisk belastning och åldringsprocesser. Begreppet är särskilt viktigt inom trä-, polymer-, metall- och byggmaterial samt i medicinteknik och dentalområdet där precisionen över tid är avgörande.

De viktigaste mekanismerna bakom dimensionsstabilitet är hygroskopic expansion eller krympning när materialet upptar eller avger fukt, termisk expansion vid temperaturändringar samt creep och avlastningsdeformation vid varaktig belastning. Olika material uppvisar olika känslighet: trä är starkt fuktberoende och kan ändra dimensioner betydligt med fukthalten, polymerer varierar beroende på tvärbindning och mjukgörande ämnen, medan metaller ofta är mer dimensionellt stabila men ändå påverkas av termisk expansion och korrosion.

Mätning och bedömning av dimensionsstabilitet sker vanligtvis genom att mäta förändringar i längd eller volym under definierade miljöförhållanden eller över tid, ofta uttryckt som procentuell ändring. Det finns olika standarder och tester för olika materialgrupper, inklusive fukt-/torkcykler, termiska cykler och långsiktiga åldringsstudier.

Användning och design tar hänsyn till dimensionsstabilitet för att undvika skevheter, misspassningar och felaktiga toleranser. För att förbättra stabiliteten används kontroll av fuktinnehåll, yttre beläggningar eller coatings, val av material med låg hygroskopicitet eller stark tvärbindning, korrekt härdning och konstruktionslösningar som ger utrymme för naturliga dimensionella förändringar.