armbågsläge

Armbågsläge avser hur överarmen och underarmen står i förhållande till varandra i armbågsleden. Begreppet beskriver främst vinkeln mellan humerus och underarm när armen flexeras eller extenderas, samt underarmens rotation i form av pronation eller supination. Armens position påverkar belastning på muskler, senor och nerver och är central inom anatomi, rehabilitering och ergonomi.

Anatomi och rörelseomfång. Armbågen är en två- till treledd struktur som möjliggör flexion och extension samt radioulnar rotation. I ett normalt rörelseomfång kan flexion ligga ungefär 0–140 till 160 grader hos friska vuxna, medan extension ofta är nära 0 grader (viss hyperextension förekommer hos många). Pronation och supination av underarmen innebär vridning runt radioulnarleden och kan normalt uppgå till cirka 70–90 grader i vardera riktningen. Individuella variationer påverkar vad som upplevs som funktionellt vila och neutral position.

Mätning och tillämpningar. I klinisk praxis bedöms armbågsläget ofta med goniometer eller liknande måttverktyg för att kartlägga rörlighet, patologi eller återhämtning efter skada eller operation. Neutral position definieras vanligtvis som armbågen något flexerad och underarmen i vilande rotation, vilket minskar onödig spänning på nerver och mjukvävnad. Armbågsläge är viktigt inom ergonomi och arbetsmiljö för att minimera risker som cubitaltunnel-syndrom och överbelastningsskador.

Användning och betydelse. Inom idrott, rehabilitering och vardagsarbete spelar armbågsläget en central roll för teknik, komfort och skadeförebyggande. Det påverkar hur man använder verktyg, skriver vid skrivbord och tränar rörelser som involverar armbågen.