Home

Armbågen

Armbågen är leden som förenar överarmsbenet humerus med underarmsbenen ulna och radius och möjliggör rörelser i både armen och underarmen. Den består av tre sammanlänkade leder: humeroulnar, humeroradial och proximal radioulnar. Gemensamt bildar de en stabil men rörlig est som tillåter båda huvudrörelserna i armbågen.

Huvudytorna utgörs av trochlea humeri som möter ulnas nyckelstycke (trochlear notch) och av capitulum humeri som

Musklerna runt armbågen fungerar primärt som böjare och sträckare samt som pronatörer och supinatorer i underarmen.

Rörelserna i armbågen innefattar flexion och extension samt pronation och supination i underarmen. Normal rörlighet varierar

Vanliga tillstånd inkluderar distala humerusfrakturer, olecranonfrakturer, olecranon bursit, samt tendinopatier som tennisarmbåge (lateral epikondylit) och golfarmbåge

möter
radius
huvudben.
Ledkapseln
är
förstärkt
av
ligamentsystem
som
är
avgörande
för
stabiliteten.
De
viktigaste
ligamentskikten
är
ulnara
collateral
ligamentskottet
(medialt),
radiala
collateral
ligaments
(lateralt)
och
annularligamentet
som
verkar
runt
radius
caput
och
håller
det
på
plats
mot
ulna.
En
interosseös
membran
mellan
radius
och
ulna
bidrar
till
stabilitet
och
överför
kraft
mellan
benen.
De
viktigaste
flexorerna
är
biceps
brachii,
brachialis
och
brachioradialis,
medan
externerna
och
supinatorerna
förstärks
av
flera
muskler
i
överarmen
och
underarmen.
Nerver
som
penetrerar
området
inkluderar
median-,
radial-
och
ulnarnerverna,
vilket
är
relevant
för
känsla
och
motorik
i
underarm
och
hand.
Blodförsörjningen
sker
främst
via
den
broma-brachialis-
och
artärer
som
grenar
från
arcus
brachialis.
men
flexion
omkring
135–150
grader,
extension
mot
0
grader,
pronation
och
supination
runt
70–90
grader.
(medial
epikondylit).
Armbågen
påverkas
även
av
artros
eller
reumatoid
artrit
och
kan
drabbas
av
instabilitet
vid
ligamentskada.