Ytvattenflöden

Ytvattenflöden syftar på de vattenrörelser som sker på markytan och i ytligt strömmande kanaler inom ett avrinningsområde. Begreppet omfattar både överskottsflöden som uppstår direkt på ytan (overland flow eller ytavrinning) och flöden i små vattendrag som senare ansluter till större bäckar och floder. Ytvattenflöden är en del av det hydrologiska kretsloppet och står i kontrast till grundvattenflöden, som färdas genom marken i jordlagerna.

Generation och väg för flödet uppstår när nederbörd inte kan infiltrera marken tillräckligt snabbt eller när marken är mättad. Kraftiga regn, snösmältning eller urbana ytor med låg infiltration kan ge upphov till ytvattenflöden. Inom ett område kan flödet delas in i överlandflöde (ytavrinning över markytan) och direktavrinning till vattendrag. Vidare kan olika hydrologiska processer som infiltration-excess och saturation-excess bidra till ytvattenflöden, beroende på markens egenskaper och markanvändning.

Faktorer som påverkar ytvattenflöden inkluderar klimat (nederbördens intensitet och duration), markmått, markens vattenhållande egenskaper, markanvändning och vegetation, samt topografi och nätverket av avriningskanaler. Urbanisering och jordbruk kan särskilt öka ytvattenflöden genom ökad impermeal yta och förändrad avriningsväg.

Betydelse och konsekvenser: ytvattenflöden påverkar flödesen, erosions- och sedimenttransport, samt spridning av näringsämnen och föroreningar. De är centrala för flood risk management, vattenförvaltning och ekosystemens hälsa. De mäts vanligtvis med flottörer, flödesmätare och hydrologiska modeller som uppskattar hydrographer och avledningar i avrinningsområden.

Se även: hydrologi, ytvatten, avrinning, flödesmodellering.