ekosystemens

Ekosystemen definieras vanligtvis som komplexa nätverk där levande organismer – växter, djur, svampar och mikroorganismer – samverkar med sin icke-levande miljö. Ljuset, temperaturen, vattnet och tillgången på näringsämnen styr de biologiska processerna. Energi flödar genom producenterna, oftast fotosyntetiska växter och mikroorganismer, och rör sig sedan vidare till konsumenter och nedbrytare, medan materia och näring cyklas genom kretslopp. Storleken och karaktären hos ekosystemen påverkas av geografi, klimat och tidsförändringar genom processer som succession och störningar.

Ekosystemens struktur kännetecknas av biodiversitet och nya kopplingar mellan trofiska nivåer. Ett komplext nätverk av födoband och symbiotiska relationer bidrar till funktioner som pollinering, nedbrytning, vattenreglering samt klimatreglering och sjukdomsreglering. Biodiversitet tenderar att öka ekosystemens motståndskraft och återhämtningsförmåga efter störningar. Ekosystemens tjänster delas ofta in i provisioning (exempelvis mat och vatten), regulating (till exempel temperaturreglering och vattenrening), supporting (näringscykler och pollinering) och kulturella (recreation och estetik).

Humana aktiviteter som skogsavverkning, jordbruk, föroreningar och klimatförändringar kan försämra eller omforma ekosystemens funktioner. Bevarande, restaurering och hållbar förvaltning syftar till att bevara och återställa de tjänster som ekosystemen tillhandahåller. Exempel på ekosystemen är skog, våtmarker, sjöar, kuster samt urbana ekosystem som parker och gröna korridorer.