vattenhållande

Vattenhållande är ett begrepp som beskriver en substans eller ett materials förmåga att behålla vatten under givna förhållanden. Begreppet används inom flera områden, bland annat jord- och livsmedelsvetenskap samt materialvetenskap. Vattenhållande kan bero på fysiska, kemiska och strukturella faktorer såsom porositet, kapillärkraft, ytkontakt och möjligheten till kemisk bindning.

Inom jordbruk och markvetenskap är vattenhållande förmåga centralt för hur ofta och hur länge växter kan få tillgång till fukt. Jordens textur, struktur och organiska innehåll påverkar hur mycket vatten som kan behållas mellan regn och botten av växtens behov. Leriga jordar och jordar med högt organiskt material håller ofta mer vatten än sandjordar. Denna förmåga mäts ofta genom hur mycket vatten marken kan behålla efter att överskottet runnit av, och hur mycket av vattnet som är tillgängligt för växter. Faktorer som påverkar inkluderar jordpartikelstorlek, porositet och organiskhalt, samt salinitet och markkompaction. Praktiska åtgärder som ökar vattenhållandet i jordar inkluderar tillägg av organiskt material, mulching, växtföljd och minskad jordbearbetning.

Inom livsmedelsvetenskap beskriver vattenhållande förmåga hur mycket vatten livsmedel eller proteiner kan hålla kvar utan att förlora det under bearbetning, lagring eller tillagning. Denna egenskap påverkar saftighet, textur och produkternas stabilitet. Mätningar utförs ofta med metoder som centrifugering eller pressning. Hos livsmedel uppnås ofta högre vattenhållande genom proteinstrukturer, gelatinisering och gelbildning.

Inom materialvetenskap används vattenhållande egenskaper i exempelvis hydrogeler och superabsorberande polymerer. Sådana material används för att kontrollera fukt i jordbruk, byggmaterial, medicinska applikationer och livsmedelsproduktion.

---