ytavrinning

Ytavrinning är vattnets avrinning över markytan som uppstår när nederbörd eller smältvatten inte infiltreras snabbt nog. Genom ytflödet kan jord och organiskt material flyttas bort, vilket gör ytavrinning till en viktig mekanism för erosion och sedimenttransport i landskap.

Flödet kan börja som ett jämnt ytflöde och utvecklas sedan till rillerosion, där små fåror bildas, och vidare till större rännor eller kanaler vid kraftiga regn. Förloppet påverkas av hur intensivt regnet är, hur länge det varar, och hur marken släpper igenom vatten.Även markens sammansättning, markbevuxning och lutning spelar stor roll.

Faktorer som styr ytavrinning inkluderar nederbördens intensitet och varaktighet, jordens infiltrationsegenskaper, jordart och jordstruktur, växttäcke samt markanvändning och lutning. I torra eller starkt leriga jordar kan ytavrinning vara särskilt omfattande, särskilt på obeklädda eller förbrutna ytor.

Effekterna inkluderar erosion och näringsförluster, ökad vattendragens sedimentbörda och påverkad markproduktivitet. Ytavrinning kan också leda till skador på infrastruktur och ökad sedimentation i sjöar och floder. Begreppet studeras inom hydrologi och jordbruk, ofta med modeller som uppskattar avrinning och jordförslitning, exempelvis universella jordförslitningskoncept.

Förebyggande åtgärder syftar till att öka markens infiltrationsförmåga och skydda ytan. Vanliga metoder är växttäcke eller mulching, konturplöjning och terrasser på sluttningar, bibehållen eller förstärkt markvegetation, samt bättre dränering och infiltration för att minska ytavrinningens intensitet.