Välfärdsbehov

Välfärdsbehov är ett begrepp som beskriver de behov hos individer eller hushåll som uppstår när livsvillkor inte uppfyller ett grundläggande krav på välfärd. Begreppet innefattar ekonomiska, sociala, hälsorelaterade och boendemässiga aspekter och syftar till att fånga vilka stödåtgärder och skyddsnät som behövs för att upprätthålla självständighet och deltagande i samhället.

Behovens dimensioner kan vara ekonomiska (inkomst, försörjningsstöd), tillgång till offentliga tjänster (vård, utbildning, barnomsorg), socialförsäkring och trygghet i åldrande, boendestandard och boendekostnader, samt omsorgs- och vårdbehov vid funktionsnedsättning eller sjukdom. Sociala behov inkluderar möjlighet till socialt deltagande, integration och skydd mot social exkludering.

Mätningen av välfärdsbehov innefattar både subjektiva och objektiva bedömningar. Subjektiva behov fångas genom människors upplevda behov och prioriteringar, medan objektiva behov definieras utifrån normer, standarder och politiska mål (till exempel fattigdomsgränser och materiell deprivation). Vanliga indikatorer inkluderar inkomstnivåer, relative fattigdom, bostadsstandard och tillgång till vård och utbildning.

I policyarbete används olika strategier för att möta välfärdsbehov. Universella program (tillgång till hälsa, utbildning och pension) kombineras ofta med riktade åtgärder (inkomststöd, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, stöd till personer med funktionsnedsättning). Debatten kretsar kring effektivitet, kostnader och jämlikhet, samt hur mycket som ska garantieras universellt jämfört med vilka grupper som behöver särskilt skydd. Ett livscykelperspektiv betonar att behoven förändras över tid.

Begreppet är centralt inom välfärdsforskning och policyutvärdering. Det används för att analysera hur välfärdsstaten adresserar olika livsvillkor och hur policyer påverkar jämlikhet, hälsa och socialt deltagande, både över tid och mellan länder.