Vevshastighet

Vevshastighet är den hastighet med vilken mjuk vävnad rör sig eller deformeras i kroppen. Begreppet används inom medicinsk bildgivning och biomekanik för att beskriva dynamiken hos organ som hjärta, lungor och muskler, samt hur vävnaden svarar på belastning och krafter. Vevshastigheten kan variera mellan olika vävnader och över tid, till exempel under hjärtslag eller muskelkontraktion.

Mätningar av vevshastighet görs främst med bildbaserade tekniker. Inom ultraljud används tissue Doppler imaging (TDI) för att mäta hastigheten hos vävnadens rörelse i realtid, vanligtvis längs en riktad projektion. Andra ultraljudstekniker, såsom speckle-tracking, kan uppskatta hastighet och riktning av vävnadsrörelsen i flera dimensioner. Inom magnetresonansavbildning används tekniker som tagging eller cine-MRI för att följa vävnads displacement och beräkna hastighet i olika riktningar.

Användningsområden inkluderar bedömning av diastolisk funktion i kardiologi genom att analysera hastigheter i hjärtväggar, utvärdering av muskelfunktion och koordination, samt forskning om vävnadsrespons vid träning eller skada. Vevshastighet används också i biomekaniska modeller för att simulera vävnadsdynamik under kroppsrörelser.

Begränsningar inkluderar att mätningarna ofta är vinkelkänsliga och beroende av bildkvalitet, brus samt patientrörelse. Olika metoder kan ge olika hastighetsvärden, så tolkningen kräver kontext och jämförande mätningar.

Relaterade begrepp inkluderar Tissue Doppler Imaging, speckle-tracking, MRI-tagging och vävnads-elastografi.